[ klicka på fotografierna för att se dom i helbild ]

Hur börjar jag ens förklara 2015 med ord? Jag skulle gå ut gymnasiet och ville ingenting hellre än att blogga på heltid.. Och allting gick otroligt fort – rätt som det va befann jag mig i en värld med galor, kändisar och musikvideoinspelningar. I efterhand inser jag hur mycket som faktiskt hände under det här året.. I samma veva flyttade jag även hemifrån, vilket var en stor grej också! Men ärligt talat var jag inte redo, inte för någonting utav detta..

• 

• 

• 

Större bloggevent (..som Örebro blogawards, ENT. m.m) började strömma in under 2016.. Minns hur stort det kändes för mig att hamna i samma sammanhang som kändisbloggare, men det var ingenting jag visade utåt – försökte spela cool såklart.. Och det berodde nog mycket på att jag inte var redo för allting som hände, allra minst näthatet som ökade för varje dag.. Egentligen vill jag säga att hatet gjorde mig starkare då, men ärligt talat var jag ledsen och grät större delen av det året.. Bloggevents var det som gjorde mig lycklig, men när kamerablixtrarna slocknade kände jag mig ensam.

• 

• 

• 

• 

Jag hade varit singel i några månader när 2017 startade och skulle flytta ut ur lägenheten som jag flyttat in i några år tidigare.. Och för att summera första halvåret – events, events och ännu fler events.. Men den 10:e juni hände det någonting som skulle förändra mitt liv – jag träffade en man över en spontan drink som ledde till en middag och plötsligt var jag obeskrivligt förälskad.. Och ja, givetvis är det min nuvarande pojkvän jag pratar om – efter att vi sågs över en drink på RIVAL och skålade in våra födelsedagar kände jag mig aldrig mer ensam när dom där kamerablixtarna slocknade.

• 

• 

• 

• 

Hela 2018 kan summeras som en lång bergochdalbana som förvånade och förskräckte om vartannat.. Minns att jag tyckte det var riktigt jobbigt att behöva sätta mitt liv på paus efter höftoperationen, därför försökte jag gå på event trots stränga förbud – gömde ofta kryckorna i entrén för att slippa frågor eller oönskad uppmärksamhet.. Och när jag väl kunde gå utan kryckor uppstod istället symtom som läkarna utrett fram tills i förrgår, tydligen lider jag av både järn- och B12-brist. Kort sagt var det ett skitår på många sätt, men samtidigt skapades många underbara minnen med min pojkvän.

• 

• 

• 

• 

Hur börjar jag ens beskriva dom senaste 10 månaderna? Ärligt talat är det svårt att hitta ord som speglar en rättvis bild av alla känslor och händelser, men jag skulle nog kunna säga att jag börjar känna mig redo för bloggvärlden nu – om den fortfarande vill ha mig dvs.. 

• 

• 

• 

•