• VARDAG

    Starta morgonen på bästa sätt..

    Godmorgon! 😀

    Jag ska alldeles strax sätta mig i soffan med en kopp kaffe för att redigera veckans poddavsnitt. 😉 Därefter ska jag beta av min to-do lista innan det är dags att göra mig i ordning inför kvällens gala. Men först tänkte jag faktiskt kolla på några vloggar medans jag äter frukost bestående av gröt med jordnötssmör och c-vitamin. Att starta morgonen på bästa sätt är förövrigt A-O för att jag ska orka allt just nu! 🙂 Förresten, lyssna gärna på tidigare poddavsnitt HÄR!

  • BLOGGEVENT

    Release: Bitter Medicin

    Hej! 🙂

    Jag hade en supermysig tisdagskväll på Swing by Golfbaren för att fira releasen av Bitter Medicin! 😉 Under kvällen fick vi avnjuta Lulu Carters bubbel, goda munkar och pizzor i olika smaker. Vi gick även en runda i mini-golf som jag i vanlig ordning kom näst sist i hahha.. Att vinna i spel är ju inte riktigt min grej! Men trots en förutsägbar förlust så hade jag en underbar kväll med Kristofer, Malin Tilja m.fl. Vill verkligen tacka Erwik C som arrangerade eventet, samt även rekommendera er att läsa mer om den nya boken för att få en bild av vad den handlar om, läs mer här!


    Fotocred: Kristofer Grillsson

  • VARDAG

    Känner mig missförstådd..

    Hej! 🙂

    I morse var jag på ett läkarbesök hos min vårdcentral för att kolla upp mina symtom.. 😕 Har nämligen fått yrsel, hjärtrusningar, koncentrationssvårigheter, huvudvärk m.m.. Och hur mycket jag än sover så blir jag aldrig piggare.

    Innan jag hunnit rada upp alla symtom för min läkare så fick jag som svar att det säkert berodde på diagnosen ADD, en diagnos som jag med största sannolikhet inte lider av.. Visserligen så gled jag genom skolgången på ett bananskal tack vare denna diagnos, men jag har aldrig kunnat förknippa mig själv med den. Anledningen till att jag ens var på en ”utredning” var för att jag vantrivdes i skolan. Men nog om det, mina symtom verkade inte tas på allvar eftersom jag tydligen känner av ADD-diagnosen för första gången i mitt liv.. Övriga symtom var uppenbarligen inte så viktiga när ett utav symtomen kunde förknippas med en diagnos som jag fick på mindre än 5 minuter. Har faktiskt inga ord för att beskriva hur otroligt missförstådd, utmattad och framförallt hjälplös jag känner mig just nu.

    Felaktig ADD-diagnos: Enligt sjukvårdsupplysningen ska man träffa flera olika personer som ska bedöma en, samt fylla i flertal frågeformulär innan en diagnos fastställs. Med tanke på att jag aldrig gjorde någonting av ovanstående eller stämmer in på diagnosen så är jag övertygad om att jag inte har ADD. 😐 Däremot står det i mina sjukjournaler,  vilket känns olustigt med tanke på att diagnosen är grundad på ett frågeformulär som tog cirka 5 minuter att fylla i..

  • VARDAG

    Sanningen om min skolgång


    Waldorfpedagogiken
    säger att alla ska formas till egna individer, så gick det inte till i verkligheten. 🙁 Varje dag var en kamp för att få vara sig själv, göra sina egna val och få sin röst hörd.. Med andra ord fanns det vissa ”ramar” att utvecklas inom, annars fick man stränga tillsägelser. Att formas på mitt egna sätt visade sig vara oacceptabelt, fel och även omöjligt. Personligen ville jag utrycka mig genom makeup, videor och bloggande. Dessa tre saker var dock tabubelagda av någon konstig anledning som jag fortfarande inte förstår. Samma tabu gällande även färgen svart som ansågs vara en ond färg.. I Waldorf var det även könsindelning. Att lära mig att kvinnor hade ett annat värde än män i skolan var nog det som skapade den envisa feminist som jag är idag. I tonåren reflekterade jag aldrig över varför jag reagerade så starkt när killar förminskade oss tjejer, ingen annan i min närhet höjde ju ett ögonbryn på den tiden. Minns bland annat att en manlig lärare betedde sig oanständigt mot oss, vilket vi berättade för övriga lärare som tystade ner oss direkt. Vi hade ingenting att säga till om, ingen ville tro oss och läraren jobbade kvar trots att vi var så många. Att lägga locket på var antagligen det enklaste för att hålla sig inom könsramarna. Genom regler, isolering och könsdiskriminering bröts jag ner fullständigt som person. 😕 Men jag kämpar varje dag för att våga vara mig själv, göra min röst hörd och bli starkare i mig själv. Än så länge gör jag väl ganska stora framsteg?

    I veckans avsnitt pratar vi om Montessori- och Waldorfskolor bland annat.. Och jag delar för första gången med mig av min skolgång som var ganska annorlunda i jämförelse med andras. Lyssna gärna på senaste poddavsnittet HÄR!