DEAR DIARY

Sanningen om min skolgång


Waldorfpedagogiken
säger att alla ska formas till egna individer, så gick det inte till i verkligheten. 🙁 Varje dag var en kamp för att få vara sig själv, göra sina egna val och få sin röst hörd.. Med andra ord fanns det vissa ”ramar” att utvecklas inom, annars fick man stränga tillsägelser. Att formas på mitt egna sätt visade sig vara oacceptabelt, fel och även omöjligt. Personligen ville jag utrycka mig genom makeup, videor och bloggande. Dessa tre saker var dock tabubelagda av någon konstig anledning som jag fortfarande inte förstår. Samma tabu gällande även färgen svart som ansågs vara en ond färg.. I Waldorf var det även könsindelning. Att lära mig att kvinnor hade ett annat värde än män i skolan var nog det som skapade den envisa feminist som jag är idag. I tonåren reflekterade jag aldrig över varför jag reagerade så starkt när killar förminskade oss tjejer, ingen annan i min närhet höjde ju ett ögonbryn på den tiden. Minns bland annat att en manlig lärare betedde sig oanständigt mot oss, vilket vi berättade för övriga lärare som tystade ner oss direkt. Vi hade ingenting att säga till om, ingen ville tro oss och läraren jobbade kvar trots att vi var så många. Att lägga locket på var antagligen det enklaste för att hålla sig inom könsramarna. Genom regler, isolering och könsdiskriminering bröts jag ner fullständigt som person. 😕 Men jag kämpar varje dag för att våga vara mig själv, göra min röst hörd och bli starkare i mig själv. Än så länge gör jag väl ganska stora framsteg?

I veckans avsnitt pratar vi om Montessori- och Waldorfskolor bland annat.. Och jag delar för första gången med mig av min skolgång som var ganska annorlunda i jämförelse med andras. Lyssna gärna på senaste poddavsnittet HÄR!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.